Har du missat tidigare luckor så klicka HÄR.
Den här gången satt Astrid kvar och lyssnade till den viskande rösten som sade “- Julen är en glädjens tid men irritation har förtagit glädjen. Så nu har julen försvunnit. Utan glädje ingen jul.” Astrid kände hur irritationen steg inom henne för det kändes som en anklagelse direkt till henne. Men det var ju inte hennes fel att hon var tvungen att vara arg. Tänk att ingen kunde förstå det. Astrid såg hur röken i kistan blev ännu mörkare och det verkade som om den blev mörkare och kraftigare. Röken vällde upp ur kistan och Astrid kunde inte slita blicken från den och efter en stund var hon helt omgiven av röken. Röken virvlade upp och Astrid kände hur hon också började virvla och hon kände sig konstigt avslappnad och mjuk i kroppen som följde med röken. Hon kände sig tröttare och tröttare och långt bortifrån hörde hon ett svagt ljud av sköna klockor som pinglade. Det var mjukt och skönt där Astrid låg och det doftade ljuvligt, kryddigt och en varm vind smekte över Astrids ansikte och nu klockornas pinglande ljöd starkare.
Hon låg bara där och njöt av värmen, ljudet, mjukheten och doften och kunde mycket väl tänka sig att ligga där för all evighet. Astrid låg med slutna ögon och började långsamt drömma om en fantastisk värld där ingen stress fanns och det enda som rådde var ödmjukhet, glädje, värme, hjälpsamhet, respekt och kärlek. Allt var kravlöst och det viktiga här var att locka fram sitt allra bästa jag och att dela med sig av sina inre härligheter. I sin dröm så låg hon på en låg brits ovanpå en mjuk djurfäll och på ena väggen fanns en eldstad som sträckte sig från golv till tak och den spred en ljuvlig värme och ett härligt sken. Överallt i rummet fanns det tända ljus och så var det det där ljudet från de små klockorna. Astrid kunde inte riktigt placera varifrån ljudet kom men det kändes som om det inte spelade någon roll just nu.
Det var ett väldigt stort rum, mer som en gigantisk sal egentligen och längre bort såg Astrid ett enormt stort bord med kraftiga, snidade ben. På bordet stod det tre väldigt stora kandelabrar i guld med tända ljus som brann så vackert. Plötsligt såg hon en rörelse på bordet. Den var en liten varelse som påminde om den lilla flickan hon sett i sin vedbod och på vinden fast den här var mer pojkaktig. När hon tittade noggrannare så såg hon att det var fler som satt där och pysslade med något i skenet från kandelabrarna. Tänk vad de senaste dagarnas händelser har påverkat mig när jag till och med drömmer om det. Hon log för sig själv och tänkte att: ”det gör inte så mycket om drömmarna är så här trevliga”, jag tänker fortsätta drömma om det här.
Astrid känner plötsligt en rörelse i sängen och slår upp ögonen. Förvirrat sätter hon sig upp och ser sig omkring och fattar inte vad det är som händer. Hon var helt övertygad om att hon somnat på sin säng men här sitter hon mitt i sin dröm. Hon sitter på britsen och hör klockorna, känner doften, ser varelserna på bordet och inser att hon är inte hemma. Hon har blivit kidnappad av de här varelserna och nu kommer de äta upp henne eller något annat hemskt. Plötsligt hör hon en röst som säger ”Lugn Astrid, vi vill dig inget illa! Vi vill bara ha din hjälp! Astrid stirrar på den lilla varelsen som pratat med henne och ser att det är den lilla flickan som hon träffat tidigare. Omtumlad så började Astrid stamma osammanhängande innan hon till slut fick fram orden Vem är du? Vad är du? Vad vill ni mig? Flickan började fnittra och hoppa runt i sängen men efter en stund så satte hon sig igen. Nu var hon allvarligare och kröp närmare Astrid, såg henne intensivt i ögonen och så sade hon…
