Adventskalender, Lucka 24, Blir det någon jul?

Har du missat tidigare luckor så klicka HÄR.

…irriterad i onödan och hela tiden tänker negativa tankar så är armbandet precis som det var när din mormor hade det. Astrid log och svarade: -Tack så mycket Ferios, det har betytt så mycket för mig att träffa både dig och Dorsia. Jag är så tacksam över att ni har visat mig rätt här i livet igen och jag njuter av att känna mig så levande igen. Ferios rodnade och sade. –Det du har gjort för oss Astrid är värt så mycket mer men nu måste jag tyvärr lämna dig för att åka hem och göra färdigt det sista inför julen.

Astrid kände ett styng av sorg i hjärtat vid tanken på att hon nu skulle skiljas från Ferios som hon kommit att bli mycket fäst vid. Men jag kommer väl att träffa er igen? frågade Astrid. Jag vet inte riktigt hur det blir, svarade Ferios, för när jag nu åker hem så måste jag stänga passagen mellan våra världar. Den var bara öppen tillfälligt för att vi skulle kunna komma hit och få din hjälp och jag vet faktiskt inte om det finns något sätt att ta sig mellan våra världar. Men jag ska undersöka saken och hittar jag något sätt för oss att ha kontakt så kommer jag ta kontakt med dig, Astrid. Förresten så ska jag hälsa från Dorsia att du kan behålla halsbandet som en gåva från henne för att visa sin tacksamhet över att hennes bror kom tillbaka.
Och innan Astrid hann reagera så var Ferios borta och hon var helt ensam i huset. Hon satte sig vid köksbordet och njöt av den härliga julstämningen som alla ljus och allt julpynt gav åt deras hem. Hon tänkte tillbaka på de senaste veckorna som gått och insåg vilken stor förändring som hon gått igenom. Tommy och barnen hade också märkt det vilket Tommy häromdagen hade förklarat för henne. Astrid hade också märkt en förändring i familjen. Både barnen och Tommy verkade gladare och mer harmoniska och för första gången på flera år så var de en lycklig familj och hon hade Ferios och Dorsia att tacka för det. Nej, dags att sätta fart nu, resten av familjen var snart hemma och i morgon var det julafton.

När Astrid vaknade på julaftonsmorgonen så var det med en djup känsla av tacksamhet, kärlek, iver, förväntan och glädje för idag skulle de för första gången på flera år fira en glädjerik och harmonisk jul tillsammans hela familjen. Och det skulle ske helt utan stress dessutom. Det var tomt i sängen bredvid och hon hörde att Tommy var i duschen så Astrid bestämde sig för att ligga kvar i sängen och njuta av stillheten. Hon funderade på Ferios, Dorsia och de andra och undrade hur de hade det. Hon hoppades verkligen att julen kommit med full kraft till dem eftersom det var en så viktig tradition för dem. Hon hade förstått att det var väldigt viktigt för dem och hon lekte med tanken på att någon gång få fira jul med dem. Det vore så kul att få uppleva deras sätt att fira jul och hon kände sig lite sorgsen vid tanken på att kanske inte få träffa dom igen.
Hon hörde att Tommy slutat duscha och tänkte att det var dags för henne att gå upp och ta en dusch innan de skulle iväg till svärfar och äta grötfrukost. Hon satte ner fötterna på golvet och stötte emot något med den högra foten. När hon tittade ner på golvet så såg hon kistan stå där. Hon böjde sig ner och tog upp kistan och kände hur hjärtat tog ett glädjeskutt när hon insåg att det här måste betyda att Ferios hittat ett sätt att öppna en passage mellan deras världar.
Astrid öppnade försiktigt locket och den här gången var det ingen mörk rök som vällde upp utan det var klar luft som verkade vara väldigt het för hon kunde se hur den liksom vibrerade. När hon fått upp locket helt så kände hon en välbekant varm luft mot kinden och så hörde hon en röst som sade…