Publicerad 1 kommentar

Lätt för dig att säga!

Att vara Rockstjärnan i Ditt Liv och att ha Rockstjärnestatus i ditt liv har mötts med blandade reaktioner, men mestadels väldigt positiva. Och tanken att det föds fler och fler ”Rockstjärnor” gör mig väldigt glad. Min önskan är att inläggen med tips för Rockstjärnestatus ska kunna hjälpa så många som möjligt att sätta lite guldkant på vardagen, att få en vardag som blir lite roligare. Och jag ser i kommentarer jag får att många blir glada och uppskattar mina tips. Men som jag nämnde tidigare så har jag även fått en del negativa reaktioner.

Cecilia1

Negativa reaktioner:

Kontentan av de negativa reaktionerna kan enkelt uttryckas i en kort mening: Det är enkelt för dig att säga.
Ja, det är det! Det är väldigt enkelt för mig att säga så, med tanke på de läxor jag fått under mitt liv. Jag skriver inte det här för att skriva någon på näsan eller för att säga att jag har det mycket värre än du. Anledningen till att jag skriver det här är främst för att jag vill inspirera och visa att hur j…ig en situation än verkar så går det att ta sig ur det och gå vidare. Det låter enkelt när jag säger det men det jag säger är inget jag läst i en bok utan det kommer från egna erfarenheter och om jag kan klara av att vara lycklig idag och vara Rockstjärnan i Mitt Liv då vet jag att det går.
Jag har valt att vara personlig men inte privat så jag tänker inte gå in på detaljer men jag tror att det ni här kommer läsa räcker för att ge en förståelse till hur jag kan se så j…a glad ut! Nedan följer en lista över de saker som hänt mig under mitt liv:

Mitt liv!

* Utbytt mot flaskan av en förälder vid 6 års ålder.
* Uppvuxen med alkohol, fylleslag, bråk, gräl, elakheter och avsaknad av uppmuntran, trygghet, kärlek och stöd.
* Jag har blivit fysiskt misshandlad. Slagen blodig och medvetslös.
* Jag har blivit psykiskt misshandlad så till den milda grad att jag inte ens vågade köpa ett tuggummi av rädsla.
* Änka vid 23.
* Mordhotad.
* Utsatt för telefonterror.
* Utsatt för Psykisk tortyr under 3 år.
* Polisanmäld för stöld och förskingring av dödsbo.
* Anklagad för mord av anhöriga till min fästman.
* Drabbats av Posttraumatiskt stressyndrom vid flera tillfällen under livet. (Läs mer om PTSD längst ner i inlägget).
* Våldtagen flera gånger.
* Fader dog vid 23.
* Moder dog för tidigt och hittades efter en hjärtinfarkt djupfryst efter att hon suttit död utomhus i två dygn.

Det påverkade mig på olika vis!
När jag mådde som allra sämst vågade jag inte gå ut när det var mörkt och att höra en telefonsignal fick mig att sitta skakandes, gråtandes och livrädd i ett hörn medan jag väntade på att de nervlugnande skulle verka.

Jag har av det här lärt mig att livet är så kort och sårbart. Jag har lärt mig att livet är en fantastisk gåva som vi bör förvalta väl, en gåva att njuta av med tacksamhet. Jag är tacksam över att jag kan gå ut utan att behöva vara rädd för att ngn ska attackera mig med kniv, jag är tacksam över att jag vågar gå ut fast det är mörkt, jag är tacksam över att ingen vill mig något ont och jag är tacksam över att jag fortfarande lever, att jag får uppleva att mina barn växer, att få njuta av den kärlek som finns omkring mig.

Jag känner ödmjukhet inför gräset som viker sig under mina fötter, jag känner ödmjukhet över den magi som finns i livet bara jag väljer att se den, jag känner ödmjukhet inför den stora gåvan som kärleken är, ödmjukhet inför miraklet att omges av människor som älskar mig och uppskattar mig för den jag är.

Ibland har jag märkt att min tidsuppfattning är lite skev och förvriden men jag skulle uppskatta att jag varit mer eller mindre deprimerad i mer än halva mitt liv. Ibland så undrar jag hur jag har överlevt, hur lyckades jag klättra upp, hur lyckades jag upptäcka leendet igen. Och jag vet uppriktigt inte vilket som varit den starkaste drivkraften, men jag vet att något som har drivit mig vidare har varit envisheten för jag har alltid varit övertygad om att någonstans, någon gång så kommer jag att finna ett liv där jag kan le, vara fri. Helt enkelt ett liv där jag kan vara Kåt, Glad och Jä….t Tacksam, för att citera Peter Dalle. Livskåt, Livsglad och tacksam över att få uppleva ett liv där jag inte behöver vara rädd eller må dåligt. Att få leva ett liv där ingen vill mig illa, inte ens jag själv.

Mattan har ryckts undan för mig flera gånger och varje gång har jag fått kravla mig upp, ibland har jag knappt börjat kravla förrän mattan ryckts undan igen. Det har tagit den tid som behövts, det har varit ett ständigt letande för att hitta formeln för att vara lycklig. Jag var övertygad att det skulle vara hårt arbete, tidskrävande och väldigt jobbigt att skapa lycka. Och jag levde i den tron i många år ända tills jag hittade Rockstjärnan inom mig!

Jag upptäckte att det inte behövdes en konstig formel för att finna glädje och lycka. Det jag upptäckte är det jag försöker förmedla här på bloggen och det är att det är enkelt. Det är så mycket enklare och lättare att vara Rockstjärnan i ditt liv än att ha ett miserabelt liv. Med små justeringar i görandet och varandet så kan man förändra sitt liv och sin vardag till att  ha hög Rockstjärnestatus.

Så, JA, det är enkelt för mig att säga det  för det är inget jag har läst i en bok, jag har levt det, jag har varit långt nere och idag undrar folk: (ursäkta svordomen): Vad i helvete är du så jävla glad för?
Mitt svar är enkelt: För jag har valt det!Och här vill jag ge er alla fantastiska Rockstjärnor en stjärna!

Och vill du veta hur du kan göra för att få mer Rockstjärnestatus i din vardag så kan du läsa mer om mina böcker  HÄR!

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

En traumatisk händelse under vilken man har upplevt livshot, allvarlig skada eller hot mot den fysiska integriteten (eller bevittnat dylikt), och under vilken man har reagerat med intensiv rädsla, skräck eller hjälplöshet, kan leda till utvecklandet av posttraumatiskt stressyndrom. Exempel på olika traumatiska händelser som kan leda till posttraumatiskt stressyndrom är våldtäkt, misshandel, rån, olyckor, naturkatastrofer, krig, tortyr m.m.Symptomen vid posttraumatiskt stressyndrom är följande:

1.Återupplevanden av den traumatiska händelsen (tankar och minnen, mardrömmar, flashbacks, känslomässig upprördhet, och/eller fysiologiska reaktioner).
2.Undvikanden av påminnelser av traumat (tankar, känslor, situationer, personer samtal, aktiviteter).
3.Känslolöshet (minskat intresse för aktiviteter, distansering från människor, svårigheter att uppleva känslor, och/eller att uppleva sin framtid som förkortad).
4.Fysiologisk aktivering (sömnsvårigheter, lättirritabilitet, koncentrationssvårigheter, vaksamhet, och lättskrämdhet).
5.Symptomen leder till psykiskt lidande och ofta till ett nedsatt yrkesmässigt och socialt fungerande.

Posttraumatiskt stressyndrom är resultatet av ett känslomässigt obearbetat traumaminne. När ett sådant minne aktiveras upplever man mycket starka reaktioner vid påminnelser av traumat, felaktiga uppfattningar om att hela omvärlden är mycket farlig att man själv är väldigt inkompetent, och att andra människor är oförstående och opålitliga. En framgångsrik känslobearbetning och/eller semantisk bearbetning av traumaminnet bör leda till ett tillfrisknande från PTSD.

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

1 reaktion på “Lätt för dig att säga!

  1. Så otroligt starkt att du berättar detta .
    Blir så rörd och även om jag blir så otroligt ledsen över vad du fått gå igenom så är jag faktiskt otroligt glad och stolt att få läsa det du vågar berätta om och fått gå dina underbara kurser .
    Visst finns det en del olikheter oss emellan men det centrala att vilja må bra att tro på det goda och bra och att hjälpa andra att lyckas känner jag så starkt för med . Om än viss olikhet så ändå.
    Du är en så viktig inspirationskälla
    Så långt du kommit .
    Gör bara att jag med vill komma mycket längre .
    Jag har en del saker att göra,ja.
    Städa bort,byta tankar ..
    Men det ska gå tack ♥

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *