Har du missat tidigare luckor så klicka HÄR.
….och så röt han högljutt, -din likgiltighet går helt emot det jag precis har berättat för dig. Du sitter där i självömkan och bara tycker synd om dig själv och bryr dig inte ett dugg om att du bara låter livet passera förbi medan du är så upptagen med att tycka synd om dig själv där du sitter i din kliande offerkofta. Jag skäms över att höra dina tankar och att se hur lite du bryr dig om dig själv och dem som du förmodas älska, avslutade Ferios. Samtidigt som det smärtade till ordentligt i Astrids handled så tog han till orda igen, -Ha, nu gör det ont igen i din handled och du har bara dig själv att skylla. Du har tydligen inte lyssnat på vad jag har sagt utan istället hemfallit åt att tycka synd om dig själv. Du har ett ansvar, Astrid!
Astrid tittade på Ferios och suckade, ansvar tänkte hon, jag orkar inte med mer ansvar. Varför är det alltid jag som ska ta ansvar? Ferios knöt sina händer och började i ren frustration hoppa upp och ner. Astrid började fnissa när hon såg honom, det var bara röken ur öronen som fattades så skulle bilden av Ferios vara optimal.
Att du ska tolka allt till din nackdel, fräste Ferios. I dina tankar blir allt bara jobbigt och besvärligt fast det inte alls behöver vara så. Ferios fortsatte, -När jag pratar om att du har ett ansvar så menar jag att du har ansvar för att se till att du är glad, att du mår bra, att du är lycklig, att du kan njuta av livet och att du har förmågan att ge och ta emot kärlek. Det är det enda som räknas för utan allt det så är ditt liv inte värt någonting. Utan drömmar, kärlek, glädje och lycka så är ingenting annat viktigt.
Plötsligt så såg Astrid ett ljussken i ögonvrån och tittade på Ferios för det var runt honom det sken och när ljusskenet började avta så materialiserades ett smycke vid Ferios fötter. Det var en lång guldkedja med ett stort hänge i guld format som ett hjärta. Det här ska du ha, Astrid sade Ferios. Vi har inte behövt använda det på flera hundra år men nu är det alltså dags igen. Jag kommer inte riktigt ihåg hur man gör men det fixar sig nog. Astrid tittade tveksamt på Ferios och frågade vad han menade. Jo, sade Ferios,det finns vissa ramsor som jag måste säga när du har tagit på dig halsbandet och om jag säger fel så kan det liksom bli lite tokigt. Men det ska vi inte tänka på nu utan ta på dig halsbandet så sätter vi igång. Astrid tog upp halsbandet från golvet och trädde det över huvudet.
